Negativ stress, del 4 i stressföljetong

by / fredag, 23 maj 2014 / Published in Psykosocial arbetsmiljö

Negativ stress finns av två olika slag. Den första sorten utgörs av otillräcklig återhämtning. Ofta ser man detta tillstånd kallas för överansträngning, men i själva verket är det sällan ansträngningen i sig själv som är orsaken, utan snarare att den drabbade personen inte har lyckats få till ordentliga avbrott för kvalitativ vila.

Att komma till ro

I praktiken betyder det oftast att man inte lyckas komma till ro mentalt, utan att hjärnan fortsätter spinna hela tiden varvid vilostunderna saboteras. Om man inte kan slappna av mentalt kan nämligen inte heller kroppen tillgodogöra sig någon återhämtning. Om detta pågår länge leder det till utmattning.

Stress kan komma inifrån

Den andra formen av negativ stress består av överdriven aktivitet i stressystemet i förhållande till vad som hade varit adekvat för att mobilisera rätt resurser i hjärnan och i kroppen för att hantera den objektiva utmaningen. Detta kan uppstå på grund av att man feltolkar situationen man befinner sig i som mer hotfull eller farlig än den egentligen är. Den alltför kraftiga mentala anspänning som då uppstår (nervositet, oro) leder strax till att även kroppen blir överspänd. Sådan ”inre stress” – som vi alltså skapar genom våra egna tankar och tolkningar – står för en mycket större del av vår totala stressbelastning än många människor tror. Vissa känner inte ens till att inre stress finns, utan tror att alla egna stressreaktioner uppstår på grund av yttre omständigheter. Särskilt arbetsplatsen beskylls orimligt ofta för att vara orsaken till all negativ stress, när det i stället ofta handlar om den stressades totala livssituation som har blivit ohållbar. Inte minst de orosbenägna, de med stort kontrollbehov och de som har svårt för att komma till ro utvecklar en stark inre stress som gör att man också blir mer stresskänslig i utsatta situationer på jobbet.

De viktiga budskapen ur ovanstående är alltså:

  • Besvär utlösta av negativ stress uppstår inte bara ur intensiva och långvariga belastningar, utan snarare av otillräcklig återhämtning.
  • Många negativa stressreaktioner beror inte på yttre faktorer utan på inre stress, som har att göra med den drabbades sätt att tänka och tolka situationer.

Stresskänslighet

För orosbenägna personer är vardagslivet en kamp. Inte nödvändigtvis mot demoner, för den stora majoriteten av oroliga själar är inte psykiskt sjuka. Men en stor del av sin vakna tid är de inbegripna i en kamp mot alla möjliga sorters hot mot deras egen och familjens trygghet. Då är det inte så lätt att vara entusiastisk.

Av allt att döma är oro ett unikt mänskligt fenomen. Så vitt vi vet finns det inga andra djur som stressar upp sig själva genom att överdriva risker. Inte ens djur som lever i rovdjurstäta områden går omkring och är oroliga eller rädda. Inte förrän de anar att ett rovdjur smyger i närheten. Robert Sapolski är en amerikansk stress-forskare som har skrivit en hel bok om detta: Varför zebror inte får magsår.

Nästan varenda människa har egen erfarenhet av det obehagliga sinnestillstånd som oro försätter en i, till exempel i samband med separation, eller när man för en stund befarar att man tappat sin plånbok, eller fått passet stulet under en utlandsresa. Med lite fantasi kan vi nog alla föreställa oss hur jobbigt det måste vara att all vaken tid fastna i katastroftankar och gå med oavbruten anspänning i hela systemet. I ett sådant tillstånd krymper naturligtvis marginalerna för att hantera yttre stress. Alla former av krav och belastningar framkallar då starkare stressreaktioner än normalt.

Vanliga orsaker till stresskänslighet:

  • Överkänslighet för ovisshet, överdrivet kontrollbehov.
  • Osäkerhet (nedsättande och ifrågasättande tankar om sig själv).
  • Rädsla för att göra fel, kritik-rädsla, osund perfektionism.
  • Hypokondri (överdriven upptagenhet med kroppsliga symptom och oro för att de beror på allvarlig sjukdom).
  • Externalisering (feltolkar besvärliga situationer som någon annans ansvar och att fel beror på andras misstag; omedvetet påtagen offerroll).
  • Obehagsaversion (rädsla för att det ska bli ”jobbigt”, vill inte tvingas ur sin komfortzon, rädsla för situationer som kan framkalla stress).
  • Konflikträdsla, dysautonomi (undfallenhet i sociala interaktioner som kan leda till olika komplikationer med ökad stress längre fram).
  • Irritabilitet (kort stubin, aggressivitet, skapar onödig social stress).
  • Överdrivet bekräftelsebehov, självosäkerhet, prestige.

Medaljen har ibland en framsida

Samtidigt ska man komma ihåg att vissa orosbenägna personer, som blir nervösa och underpresterar i vissa situationer, kan vara stresståliga högpresterare i andra skarpa lägen. Många av dem gillar att arbeta hårt och trivs med att ha mycket att göra, och blir bara negativt stressade i vissa specifika situationer. Risken är dock att de ackumulerar alltför mycket anspänning och inte hinner med att återhämta sig ordentligt. Oavbruten anspänning och oro stjäl så mycket energi och saboterar så många vilostunder att personen till slut inte orkar engagera sig och förutsättningarna för att uppbåda entusiasm inför vardagslivets utmaningar avtar snabbt. Alla som vill vara uthålligt högpresterande har därför nytta av att förstå hur den inre stressen fungerar.

I nästa avsnitt ska vi titta vidare på gränssnittet mellan positiv och negativ stress ur en annan infallsvinkel.

TOP